Pergolesi – Stabat Mater översättning 17/3 2010 Lilian Druve 

1. Modern känner i sitt hjärta Där vid korset, gruvlig smärta. Sonen hänger trött och tärd. 

2. Ängsligt modern suckar, klagar. Sorg och oro henne jagar, genomborrar som ett svärd.                         3. Tänk så sorgsen, så bedrövad, lämnad ensam, tröst berövad, är Guds moder i sin nöd.                         4. Övergiven modern lider, kroppen darrar, hjärtat svider inför sonens bittra död.                                     5. Kan du stå vid moderns sida utan att med henne lida, se våndan hos en älskad son                                    Kan du hindra dina tårar när föraktfullt pöbeln sårar guds moder med sitt spe och hån?                     Tänk trots sådan gränslös plåga, där på korset tänds en låga för en sargad värld idag.                                6. Sonen, modern blivit given ser hon dödsblek, övergiven dra sitt sista andetag.                                        7. Jesu moder, livets källa då jag ser dig tårar fälla, vill jag gråta ock med dig.                                         8. Dina kval vill jag nu bära. Honom älska, honom ära, o, Maria, lär du mig.                                            9. Helga moder, lär mig våga känna korsets grymma plåga in i djupet av min själ. Han i gissel nu sig vrider, pinorna för mig han lider. Låt mig lida likaväl. Mina tårar fälls med dina när jag känner korsets pina, ser vår skuld som sonen bär. Låt vid korset mig få dröja ödmjukt där jag knä vill böja vid din sida moder kär. Rena Jungfru, ärorika, skulle mina krafter svika, hjälp mig då uti min nöd!                         10. Låt mig lära, korset bära, att komma Kristus nära i hans plågor, i hans död. Låt mig känna Jesu hjärta som trots korsets mörka svärta strålar kärlek som består.                                                                     11. Se till mig vad än som händer, ge mig skydd vart än jag vänder, o moder, vart än jag går! Korset må min tillflykt vara, Kristi död min själ bevara, nu och i all evig tid.                                                     12. När min tid på jorden sluta, må min själ få evigt njuta paradis och sällsam frid!

Stabat Mater Dolorosa på latin fra middelalderen.

 

1.Versión latina medieval22​ Stabat Mater dolorosa Iuxta crucem lacrimosa, Dum pendebat filius. Cuius animam gementem Contristatam et dolentem Pertransivit gladius. 2. O quam tristis et afflicta Fuit illa benedicta Mater unigeniti Quae maerebat et dolebat. Et tremebat, cum videbat Nati poenas incliti. 3. Quis est homo qui non fleret, Matrem Christi si videret In tanto supplicio? Quis non posset contristari, Piam matrem contemplari Dolentem cum filio? Jesum vidit in tormentis Et flagellis subditum. Vidit suum dulcem natum Morientem desolatum Dum emisit spiritum. 5. Eja mater fons amoris, Me sentire vim doloris Fac ut tecum lugeam. Fac ut ardeat cor meum In amando Christum Deum, Ut sibi complaceam. 6. Sancta mater, istud agas, Crucifixi fige plagas Cordi meo valide. Tui nati vulnerati Tam dignati pro me  Fac me vere tecum flere, Crucifixo condolere, Donec ego vixero. Juxta crucem tecum stare Te libenter sociare In planctu desidero. 8. Virgo virginum praeclara, Mihi jam non sis amara, Fac me tecum plangere. Fac ut portem Christi mortem, Passionis eius sortem Et plagas recolere. 9. Fac me plagis vulnerari, Cruce hac inebriari Ob amorem filii, Inflammatus et accensus, Per te virgo sim defensus In die judicii. 10. Fac me cruce custodiri, Morte Christi praemuniri, Confoveri gratia. Quando corpus morietur Fac ut animae donetur Paradisi gloria. Amen.

Salme fra middelalderen. Under krossen sto Maria

"Naglet til et kors på jorden"  ble opprinnelig  kalt Stabat Mater dolorosa. Ifølge vår salmebok skrev  Jacopone da Todi (1236-1306) den første teksten og M.Giovani Nanini var med i bildet omkring år 1600. Benjamin Georg Sporon  fjernet Maria og gjorde teksten mer luthersk da han skrev "Naglet til et kors."  i 1777.

Her kommer den opprinnelige sangen, oversatt til nynorsk i 1927 av Bernt Støylen.

Under krossen sto med tåra                                                                                                                                              Jesu mor i hjarta såra,                                                                                                                                                                medan Sonen pinsla bar

     2.       Å, for angest ho laut lida                                                                                                                                                               Grufull sjelekvad og kvida.                                                                                                                                                 Sverdet gjennom hjarta skar.

                                 3.   Sonen  ser ho sunflengd, såra,
                                                                        hender, føter gjennombåra,
                                                                                                       panna tornekrona ber,

                                          4.        Blodet dryp frå alle vunder, 

                                                                            han i lidings natt gjeng under,

                                                                                             dødens mørker kring han slær

                                           5.         Kan så hardt eit hjarta finnast 

                                                                             at det ei med gru må minnast                                                                                                                                                                                            Jesu harde strid for oss.

                                   6.                   Alle sår og slag og strimer,

                                                                            og dei  mørke redselstimar

                                                                                                            då han pintes på sin kross.

                                      7,                     Han som laut for alle lida, 

                                                                              tok på seg vår synd og kvida

                                                                                                          lydig inntil kross og grav.

                       8.                Han seg gløymd av Gud laut kjenna,                                                                                                                                       han sitt  blod for oss lét renna                                                                                                                                                             inntil åndi ut han gav.

                                      9.                   Å min Jesus, kjærleiks kjelda,   

                                                                                      lat for meg di liding gjelda,

                                                                                                                 slett mi skuld og sløkk min harm!

                          10                        Kom med miskunn til meg arme.r

                                                                                    kveik i meg din kjærleiks varme,

                                                                                                         brenn all syndi or min barm,

.
               11.         . Sårt du leid for sunder mine, lydig bar du kross og pine,  gjev meg då ditt hjartelag.

                     12.                Hjelp meg dag for dag å læra krossen etter deg å  lydig til min siste dag! 

                           13.                                 Lær meg for mi synd å gråta når eg skodar krossens gåta:                                                                                                                           Kvi du måtte døy for meg?

                          14.                            Nær din kross lat meg få standa, inn din guddoms kjærleik anda,                                                                                                               trøyst mot døden få hjå deg!

                          15.                              Ved din kross lat livd meg finna, ved din død meg siger vinna,                                                                                                               ved din nåde evig liv!

                           16.                             Og når lekamslivet ender gøym mi sjel i dine hender, rom i Paradis meg gjev!

                                                                                                                                                                                       !                                                                                         ,                         

 

                                🙏💔🙏

En salme til bønn og ettertanke, opprinnelig fritt omsatt fra latin til dansk av B.G. Sporon i 1777.

                              Naglet til et kors på jorden,    

                     henger under vredens torden, 

                     himlens Herre og Guds Sønn.

                        Selv den evig-gode Fader

                     ham i kvalene forlater.

                     Hører taust hans angestbønn.

                   Å,la aldri noensinne, 

                    korsets tre meg gå av minne, 

                    som deg, frelsens fyrste bar.

                        Men la kors og død og smerte 

                    tale, rope i mitt hjerte,

                   hva min frelse kostet har.